Cissy

Jag är ett STORT maskinen-fan, för dem som inte visste det. Nyligen släppte maskinen sin nya skiva på spotify och jag har lyssnat på deras nya låtar konstant sen dess. Har typ kärat ner mig i de nya låtarna nu...

...jag saknar sommaren

fuck, jag lyckades tydligen inte ändra kategorierna, menmen

Kära Elin Mimmi Therese Andersson, aka min syster, jag vet att jag ibland kan vara lite sur på dig och allmänt tråkig när jag klagar och stör mig på allt och alla. Trots detta finns du vid min sida och dömer min inte för misstag som jag gjort, utan älskar mig för den jag är. Jag vet att vi bråkar ibland eller ganska ofta (det går i vågor9, men det förändrar inte att du är min bästa vän. Du har varit och är en av dem få människorna jag har kunnat prata med om i stort sett allt, och utan dig hade jag knappast överlevt. (Nej, jag "fjortisöverdriver" INTE). Du är den bästa systern jag någonsin kunnat få.

Nu har jag bestämt mig, jag ska banne mig ta mig i kragen och göra något med mitt liv, typ vara mer social och ringa kompisar mer och göra mina läxor i tid, gå och lägga mig i tid och försöka bli nyttigare (dvs skippa läsken osv). Jag har i flera år nu varit trött, lat och allmänt sur känner jag själv. Och jag vill inte ha det så mer. Den enda som kan bryta mönstret är jag själv och jag ska göra det NU. Det är bättre sent än aldrig. Jag vill inte längre sitta uppe in på natten och göra läxor som jag inte har gjort på dagen eftersom jag har sovit, kollat på tv och datanördat. Jag blir allt tröttare på dagarna och skolan stressar mig något fruktansvärt (men det är klart, vad förväntar man sig när man valt en tuff linje på gymnasiet). Stressen påverkar hela mig. Min hud har blivit värre och jag blir enormt förvirrad och glömsk, nästan så att det är läskigt. Det känns som att jag håller på att tyna bort under all press och stress som ligger som ett skal runt omkring mig som inte går att krossa. Egentligen borde jag inte känna såhär, jag lyfter knappt ett finger hemma när resten av familjen städar och jag har börjat strunta i att göra vissa av mina läxor så jag har ju tid, men bara inte ork. Nu sitter jag här, klockan är snart tolv, och tittar på gamla bilder på bilddagboken och tänker tillbaka på när man var liten yngre, (för riktigt stor är jag ju inte ännu). Även om det känns skönt att ha lyckats ta mig ur svåra stunder från förr saknar jag "förr i tiden". Kommer ni ihåg då alla "hängde" på bilddagboken och laddade upp bilder på sig själva samtidigt som dom ursäktade och sade att bilden var ful för att kompisarna skulle skriva att man var söt? Då man inte var tråkig för att man inte söp och festade. Då man kunde ha roligt utan att ens tänka på alkohol? Då man inte svor för att det var en vana, utan för att man var riktigt arg? Då man gick och lade sig i tid och faktiskt kunde somna på nätterna? Det är helt sjukt att man kan sakna småsaker som man inte ens tänkte på innan! Saknar vissa kompisar från den tiden med, kompisar som man glidit ifrån och nästan helt tappat kontakten med... Bekymmerna som jag hade på den tiden känns mer eller minde oviktiga nu, som om folk brydde sig om jag inte plattade håret en dag, eller inte använde mascara en dag som om folk brydde sig om läxförhöret i kemi nu liksom, inte ens jag själv gör det. Just nu vill jag bara förändra mig själv, komma över alla mina komplex och sluta bekymmra mig över saker som ändå inte kommer att spela någon roll om ett år...

Idag har mitt liv varit ganska händelselöst. När jag kom hem från skolan åt jag rånmackor, eller vad det nu heter. Så gott! Är det dock inte konstigt rånen är så fruktansvärt tunna att de går isönder när man brer dem. Iallafall om man är lite halvt våldsamt lag, som jag XD Jag slog på Tv:n och flippade runder bland kanalerna ett tag, när jag plötsligt slog på ettan och såg att Flight of the conchords snart skulle börja. Åh, vad glad jag blev, de är så fruktansvärt bra! Den kommande halvtimmen satt jag, lugnt sagt, som fastklistrad vid Tv:n om jag kan säga som så ;)